Marsha Gee - Peanut duck

MARSHA GEE - PEANUT DUCK

Som lyssnare av soul och funk från den senare delen av sextiotalet är det svårt att inte fascineras av alla de danser som introducerades via sjutumssinglar. I Houston, Texas dansade man 1967 the Tighten up efter Archie Bell & The Drells instruktioner. I Chicago presenterade Floyd Smith the Soul strut och i New Orleans var the Dap Walk dansen som gällde, iaf om man får tro Ernie and the Top notes. Den märkligaste danslåten är kanske ändå Peanut duck.

Under åttiotalet hittade en brittisk northern soul-dj en acetate¹ utan någon som helst information om artist, låtskrivare eller producent. På grund av likheter med sångerskan Marsha Gees röst fick hon helt enkelt äran för låten. Drygt fyrtio år senare står Marsha Gee fortfarande som artist då Peanut duck inkluderades på samlingen One kiss can lead to another: girl group sounds lost & found.

Det krävs bara en några sekunder för att man ska bli nyfiken på vem den här sångerskan är. En sådan röst, avslappnad och fantastiskt hes, måste bara ha spelats in vid fler tillfällen. Från det första trumfillet till det sista kvacket får hon iaf mig att tycka att the peanut duck är den mest naturliga dans man kan se på ett dansgolv.

¹ En acetate disc är en slags testskiva av aluminium som pressades av skivbolagen för att kontrollera kvaliteten av mixningen.

---