Visar inlägg med etikett soul. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett soul. Visa alla inlägg

måndag 16 juni 2008

Take me away fast



En Berlinsemester för ett par år sedan avslutades med ett besök på funkklubben soul explosion som huserar på Pavillion i Friedrichshain. Lokalen förde närmast tankarna till en svensk folkpark med sitt åttakantiga dansgolv, bortsett från de videoprojektioner från blaxploitationfilmer och James Brownkonserter som prydde väggarna. I ett litet dj-bås stod en en man med den mest svettdrypande t-shirt jag sett, allt på grund av det hårda jobb han la ner för att sprida ohörd och alldeles briljant funk och soul för ett par hundra personer.

Något år senare kom jag att influeras av den här personens entusiasm igen. Frank, som han visade sig heta, hade flyttat till västafrika för att på egen hand fördjupa sig i afrobeaten, en genre som kanske är mest känd på grund av den nigerianska artisten Fela Kuti på våra breddgrader. Genom den briljanta bloggen Voodoo funk bjöds läsarna på varenda skivfynd samt en mängd foton från alla de möten med olika musiker som han upplevde. Nu har en dokumentär av filmaren Leigh Iacobucci gjorts om Franks tid i Ginuea, Benin och Nigeria. Take me away fast är fortfarande på redigeringsstadiet och nyligen dök från ovan trailern upp på Youtube, enligt ryktet för att locka externa finansiärer för att få klart filmen i tid.

Trots att man kan tycka olika om att just en europé sammanställer ett västafrikanskt kulturarv till beskådan för omvärlden är det svårt att låta bli att fascineras av en tid och musik vi har varit relativt obekanta med sedan tidigare.

Se Voodoo Funk för bilder, mixar samt mp3or från Franks resa.


tisdag 3 juni 2008

Nina Simone - It be's that way sometime


NINA SIMONE - IT BE'S THAT WAY SOMETIME


Det är alltid svårt att sammanfatta en artist med en längre karriär på en samlingsskiva eller box, många olika skeden i en artists karriär ska representeras samtidigt som lyssnaren helst ska bli bjuden på något nytt. De samlingar med Nina Simone jag har stött på utger sig antingen för att täcka hela hennes karriär eller så åsyftas hennes allra mest kända alster då best of-etiketten sattes på konvulutet. För det mesta saknas jag några av mina favoriter: Funkier then a mosquitos tweeter, Save Me eller 22nd century. Allra oftast är It be's that way sometime, öppningsspåret från Silk and soul, helt förbisedd.

"When you think you've found a love and you have peace of mind. Somebody else steals his heart. Yes it also be's that way sometime"


Utskriven känns texten naiv och väl positiv. Men Nina Simone gör något med den. Förvandlar den så att den nästan känns som en bluestext med ett budskap utan några hopp alls. Man kan fråga sig om det var det hennes bror Sam Waymon hade i åtanke då han gav henne låten, men resultatet är i sådant slag att det är svårt att tänka sig någon annan artist spela in den. It be's that way sometime här har en given förstaplats på iaf min Nina Simone-samling.


lördag 5 januari 2008

Bettye Swann - (My heart is) closed for the season


BETTYE SWANN - (MY HEART IS) CLOSED FOR THE SEASON


1976 tog Bettye Swann steget bort från rampljuset. Tillsammans med sin make och tillika manager George Barton bosatte hon sig i Las Vegas och bytte bort turnerande och skivinspelningar mot en något mindre glamourös tillvaro som loungesångerska. Bakom sig hade Bettye ett framgångsrikt sextiotal med tre album och en mängd singlar i bagaget. Mest känd är kanske Make me yours - en tidstypsik soulpärla som dominerade Billboards R&B-lista under sommaren 1967.
Två år senare var Bettye Swann åter tillbaka på listorna. Denna gång med Don't touch me. På b-sidan finner man Bettye Swanns, enligt min mening, absolut finaste inspelning:

(My heart is) closed for the season är en berättelse om att resa sig ur sorgen efter ett svek. En bitter historia om hur det känns att ha pantsatt alla sina känslor för att en stund senare inse att den andra parten inte har tagit det på samma allvar. Glädjen och naiviteten tycks vara försvunnen och det låter som om Bettye Swann står i studion med ett lika brustet hjärta som Betty Lavette sägs ha haft då hon in spelade in klassikern Let me down easy som artonåring¹.

Bortglömd av publiken har Bettye Swann fortsatt levt ett föga glamouröst liv sedan 1976, fram tills 2004 då skivbolaget Honest Jons² omfattande sammanställning av hennes musik gavs ut. Förhoppningsvis har Bettye Swann idag fått lite av den upprättelse som hon är värd.

¹Berättat för Mats Nileskär i hans utmärkta entimmesprogram om Bettye Lavette från oktober 2007. Let me down easy hör du här
²Skivbolaget som drivs av skivbutiken med samma namn samt Damon Albarn. Mer info om Honest Jons samt Bettye Swann hittar du här



måndag 19 november 2007

Sweet & innocent - Express your love


SWEET AND INNOCENT - EXPRESS YOUR LOVE


Det är ingen vild gissning att Sweet & innocent hade väntat sig mer av sin karriär. Med en diskografi bestående av två singlar och en distrubution som inte nådde långt utanför Tennessees gränser är de båda vännerna Rubye James och Linda Royston idag endast inskrivna i de inbitna soulnördarnas historieböcker. Med en nyligen återutgiven singel¹ kan förhoppningsvis Sweet & innocent dock finna en större lyssnarskara. De kommer inte att knocka några nya lyssnare med sina röster även om de besitter en viss charm. Deras styrka är snarare den intima känsla de lyckas förmedla med sin musik.

Express your love är en enkel bit soul. Endast ackompanjerad av gitarr och orgel sjunger James och Royston som från en tonårsflickas anteckningar. Det är en önskan om bekräftelse och en längtan efter beröring. Språket är allt annat än avancerat, det rör sig snarare på banalitetens rand, men förmedlas på ett sådant sätt att det blir svårt att värja sig. Sweet & innocent är helt öppna i sitt tilltal och stämningen de fångar låter som hämtad från en dröm. Det gör Express your love till en av de mest personliga och rörande soulballader jag har hört.

¹Cry love / I don't know what you're full går att höra här


fredag 16 november 2007

Willie Tee - Teasin you again


WILLIE TEE - TEASIN YOU AGAIN


Det är 1965 och Wilson Turbinton, mer känd som Willie Tee, tvekar inför en låt han just fått av välkände låtskrivaren Earl King. Willie Tee har två singlar i bagaget med blygsamma försäljningssiffror och funderar på att dra sig en bit bort från R&Bn och satsa helhjärtat på jazzen. Tillsammans med arrangören Wardell Quezergue¹ lyckas dock Earl övertala Willie att det kommer att bli en hit och Teasin' You förevigas i Cosimostudion i New Orleans. Willie sjunger om sitt bottenlösa förtroende gentemot sin älskade över ett mid-tempobeat och resultatet överraskar till och med Willie själv. Låten slår ner som en bomb och singeln klättrar snabbt på olika försäljningslistor.
Efter framgångarna med Teasin' You tar Turbintons karriär ytterligare fart. Atlantic ger ut You better say yes som också säljer bra fram tills en dispyt om låten Please don't go som Atlantic vägrar ge ut. Willie drar sig mot jazzen igen och uppträder flitigt med sin grupp Willie Tee and the Souls på olika klubbar i New Orleans. I publiken sitter Cannonball Adderley en av kvällarna och blir så imponerad av Willie Tee att han på plats lockar över honom till Capitol där han själv jobbar.
Spola fram till '71. Willie Tee har lämnat Capitol bakom sig efter ett par framgångsrika år. Turbinton är dock åter besviken på hur skivbolaget har behandlat honom. Han beslutar sig därför för att starta sitt eget bolag Gatur tillsammans med vännen Julius Gaines². Gatur ger Turbinton den artistiska frihet han alltid önskat sig, från de jazziga funksinglarna med gruppen Gaturs till soul som bara Willie Tee. Efter fyra singlar vänder Willie Tee tillbaka till Teasin' You.
Det är sex år sedan Willie Tee sjöng in den sist. Borta är det harmlösa blåset, det trygga beatet och Willies falsettutflykter. Men kvar är texten. Tee betonar varje ord, och får oss att förstå att de här två hör ihop och inga andra. Tillsammans med de följsamma musikerna som ger honom det utrymme han behöver utnyttjar Willie Tee till fullo Teasin' Yous potential och förevigar ett av Willie Tee's absolut finaste ögonblick som artist.

Willie Tee gick tragiskt bort i cancer den 11:e september i år.

¹ Arrangerade bl.a. Robert Parkers Barefootin och Eddie Floyds - Groove Me
² Namnet Gatur är en ordlek med de båda efternamnen Gaines och Turbinton