Take me away fast

En Berlinsemester för ett par år sedan avslutades med ett besök på funkklubben soul explosion som huserar på Pavillion i Friedrichshain. Lokalen förde närmast tankarna till en svensk folkpark med sitt åttakantiga dansgolv, bortsett från de videoprojektioner från blaxploitationfilmer och James Brownkonserter som prydde väggarna. I ett litet dj-bås stod en en man med den mest svettdrypande t-shirt jag sett, allt på grund av det hårda jobb han la ner för att sprida ohörd och alldeles briljant funk och soul för ett par hundra personer.

Något år senare kom jag att influeras av den här personens entusiasm igen. Frank, som han visade sig heta, hade flyttat till västafrika för att på egen hand fördjupa sig i afrobeaten, en genre som kanske är mest känd på grund av den nigerianska artisten Fela Kuti på våra breddgrader. Genom den briljanta bloggen Voodoo funk bjöds läsarna på varenda skivfynd samt en mängd foton från alla de möten med olika musiker som han upplevde. Nu har en dokumentär av filmaren Leigh Iacobucci gjorts om Franks tid i Ginuea, Benin och Nigeria. Take me away fast är fortfarande på redigeringsstadiet och nyligen dök från ovan trailern upp på Youtube, enligt ryktet för att locka externa finansiärer för att få klart filmen i tid.

Trots att man kan tycka olika om att just en europé sammanställer ett västafrikanskt kulturarv till beskådan för omvärlden är det svårt att låta bli att fascineras av en tid och musik vi har varit relativt obekanta med sedan tidigare.

Se Voodoo Funk för bilder, mixar samt mp3or från Franks resa.

---